Lördag 28 april: Ston

Vi möts på ett kyligt Arlanda för att gemensamt resa till Dubrovniks flygplats, en flygresa på knappt 3 timmar. Ryggsäckarna som vi ska bära med oss varje meter av veckans äventyr är allt mellan 20 och 55 liter stora. Det är också en salig blandning av vandringskängor, låga som höga, joggingskor teva-sandaler och flipflops. Någon har varit med förut på just denna halvö, någon har prövat på att tura med Parvata någon annanstans och några utsocknes har vi bara mött över en kaffe innan idag. Transfer från Dubrovniks flygplats på drygt 2 timmar med en kroatisk privatchaufför som kör lite snabbare och lite snävare än vi säkerhetstänkande svenskar är helt bekväma med men vi kommer fram till Ston efter en väldigt vacker transfer i två olika bilar. Efter en välkomstlunch inkvarteras vi i enkla

kort promenad till Mali Ston ("Lilla Ston") vidtar för att kunna provsmaka och se hur man odlar de platta ostron som odlas i stort antal i denna havsvik. Ostronprovningen äger rum i en liten båt som körs av ostronodlaren Mario, en vän till vår värd. Vandring på stadsmuren och middag på fiskrestaurant avslutar denna första dag, som har fört gruppen lite närmare samman.

Övre bild: staden Ston med saltbassänger och stadsmur
Undre bild: middag i Mali Ston

Söndag 29 april: Ston - Trstenik

Frukost vid 8-tiden på restaurang Sorgo bredvid Renatos hus. Några har redan provianterat för dagens etapp, några går iväg för att handla livsmedel till matsäcken. Efter fotografering med Renato och hans namne kyparen, åker deltagarna iväg med Renato i hans bil, i två omgångar, mot Putnikovic´, där dagens vandringsetapp börjar. Vi åker i en stor dalgång med bergsryggar i norr och söder. Enstaka byar, några till synes övergivna, ligger längs bilvägen. En liten affär och några hus är det enda vi ser i Putnikovic, inga människor. Gruppen samlas, vi tar farväl av Renato för den här gången, och sedan bär det av genom små odlingar och kullar med medelhavsvegetation. Vi går västerut, nära den södra bergsryggen. Vårt närmaste mål är den lilla

gången och miljön idyllisk. Efter en timme börjar det gå nedför, i en grön, smal dalgång som vi följer ända till Žuljana. Byn ligger vid en turkosblå lagun, omgiven av berg. Tyvärr är allt stängt så här i försäsongen. Vi badar, äter medhavd lunch och fortsätter på¨den nyasfalterade lilla kustvägen mot dagens mål, Trstenik. Byn ligger en halvmil väster om Žuljana, lika vackert, omgivet av berg och vinodlingar och med en liten hamn där segelbåtar och turistbåtar lägger till. Byn är mycket livligare än Žuljana och restaurangen som drivs av vår värdfamilj är öppen, så dagen avslutas med gemensam grillspettsmiddag i den ganska kyliga kvällsluften.

Övre bild: på väg mellan Putnikovic´ och Žuljana
Undre bild: Žuljana

Måndag 30 april: Trstenik - Prizdrina

Tidig uppstigning för att göra en kort bussresa till byn Janjina där det morgonöppna caféet bara serverar kaffe och annat starkt, så mycket eget bröd, jordnötter, choklad och frukt åker fram för att stilla morgonhungern. Provianteringen i byn, för de närmaste dagarna, är minst sagt viktigt, dels för att halvöns alla affärer är stängda nästa dag, 1 maj, och för att det inte heller dagen efter finns något att köpa längs vägen. Kl. 9.30 påbörjar vi, fullastade, dagens vandring på den s.k. Napoleonstigen, där vi efter den underbara utsikten från byn inte längre kommer att se havet på ett tag. Enligt lokala medier blir

år 1861. Vi passerar vinodlingar, skogar, låglänta och höglänta partier, under stekande sol, och det böljande landskapet övergår i ett långt utdraget höglänt pass med barrträd som tillfälligt ger skugga åt gruppen. Efter ca 18 km vandring kommer vi omsider fram till den 35-åriga vindodlaren Mario Bartulovic´ familjegård, som de ägt i minst 500 år. Efter siesta vidtar något som är höjdpunkten hittills, med kroatisk historia i allmänhet och vin- och halvöhistoria i synnerhet, serverat av vår värd Mario med delikata tilltugg, vin, lokala rustika rätter och även det bästa rosévinet flera i gruppen någonsin druckit. Att vi själva tog oss till denna gård i rekordvärmen bidrar och ökar njutningen desto mer.
Övre bild: inlandet, nära byn Kuna
Undre bild: i Bartulovic´ taverna - den gamla vinkällaren

Tisdag 1 maj: Prizdrina - Duba

Den mittersta dagen på vår Pelješac-odyssé blir också på många sätt veckans höjdpunkt. Det börjar redan vid frukost, när vår värd Mario dukar fram den ena läckerheten efter den andra i en jättelik improviserad frukostbuffé. Vi sitter i tavernan, den vackra gamla vinkällaren, och tar för oss av ost, skinka, joghurt, nybakade pitabröd med färskostfyllning, chokladcroissanter mm. Dagens etapp är 18 km, den längsta hittills, men ingen hade nog önskat att den varit kortare. Först inlandet med sina skogklädda kullar och flacka lilla odlingsslätt, vinsluttningar, en liten by där vi förhör oss om vägen. En huckleklädd gumma visar oss en fågelunge som hon hittat (”kosa” = trast), ett gammalt par skakar på huvudena när vi berättar hur långt

att bara fortsätta framåt. De höga bergen i väster kommer nu allt närmare och vi får glimtar av havet, ön Hvar och fastlandet i norr. Två timmar senare väntar nästa skönhetsupplevelse när vi på väg ned mot havet svänger runt ett krön och långt nedanför oss kan skåda den vackra Divna-viken. Där nere finns en liten strand och i fjärran reser sig fastlandets höga berg. Efter ett dopp och ett par kilometers vandring kan vi installera oss i vår inkvartering i Duba. Byn är en slags sista utpost på halvöns bergiga nordsida. I norr havet, ön Hvar och fastlandets långsträckta bergskust. I söder Sveti Ilijas mäktiga bergsmassiv. En plats för avslappning och begrundan. Tjugo invånare på vintern, ingen affär, restaurang eller café. Vi får förlita oss på vad vi har i ryggsäckarna: spaghetti, krossade tomater, grönsaker och medelhavsörter som vi plockat på vägen.

överraskande tillskott: en stor vit färskost, vin och små nybakta brödbullar. Vi sitter länge på terrassen medan skymningen sänker sig, njuter av maten, ser på havet och bergen och pratar om allt möjligt: handhygien, versaler, särskrivning, hieroglyfer, ångermanländska personartiklar och mycket annat. En val eller delfin dyker upp en bit ute till havs. Vi ser ryggfenan och utblåsningskaskaden.

Övre bild: Mario Bartulovic´ nyordnade bed & breakfast
Mittenbild: Divna-viken; vy mot fastlandet
Undre bild: Duba; hamnen, havet, fastlandet

Onsdag 2 maj: Duba - Orebic´

Utsikten från terrassen över fastlandsbergen är lika magnifik i morgonljus. Två av expeditionsdeltagarna började dagen, lite övermodigt skulle det visa sig, med drygt 40 minuters backträning i joggingsutrustning upp i bergen för att sluta i riktigt vassa snåriga ormsnår. Tillbaka i huset blir det frukost på rester och medhavt samt förberedelser inför dagens förväntade stekheta etapp till Orebic´, cirka 19 km i längd och mer än 500 höjdmeter. Asfalt, dammiga, järnhaltiga grusvägar och vad vi benämnt "sekatörvägen" utgjorde dagens meny som klarades av med gott mod. Klättringen avslutas med en fantastisk vy över Orebic´ och grannön Korcula samt nästa dags topptur: halvöns högsta berg Sveti Ilija, 960 m. Den största orten på halvön möter oss med citron- och apelsinträd. Vi

gamla delar. Åtta tappra vandrare tillser att det intas förfriskningar i hamnen där även diskussioner om starttid för nästa dags topptur samt vilka som ska följa med dit vidtar. Vi anländer till det gamla bekanta pensionatet där vi bott tre gånger tidigare. Kaffet står dukat på balkongen och vi känner oss extra hemtama och ser med tillförsikt redan fram emot nästa dags höjdarupplevelse trots de lite trötta kropparna.

Övre bild: typiskt landskap, med Sveti Ilija i bakgrunden
Undre bild: Sekatörvägen gör skäl för namnet

Torsdag 3 maj: Orebic´ - Sveti Ilija - Orebic´

Den första starttiden kl 07 ändras till kl 08 för att de sex deltagarna som valt att följa med till topps ska få ytterligare tid att återhämta sig, även om det fortsatt varma vädret innebär att vandringen börjar i något högre temperatur. De inför toppturen nedbantade packningarna är iordningsställda, smörgåsar bredda och stora och små vattenflaskor är fyllda med vätska, företrädesvis vatten som hämtas direkt ur kranen. Sololja och solstift är applicerat och ömma fötter har plåstrats om. Något försenade är gruppen 08.25 klar att påbörja den femte dagen av längre aktivitet, då vi ska försöka kuva halvöns högsta punkt på 960 m över det hav som vi sovit jämte. Kanske inte så skräckinjagande för vana bergsmänniskor men från 0 till

som tar 5-7 timmar beroende på väg och dagsform. Att vi vandrat drygt fyra dagar i rad utan någon vilodag gör att ledarna lägger sig sist i ledet, samtidigt som ett par deltagare sprätter i väg i sitt eget komforttempo och gruppen delas upp något. Vi har dock nästan oavbrutet varandra inom synhåll. Vid 600 m kommer vi in i ett skogsparti som mest påminner om Sörmlandsleden, något ganska osannolikt då den terräng vi hittills gått i varit mest beväxt med små buskar. Hästar och åsnor betar i dessa skogar. Gruppen återsamlas vid toppstugan på drygt 800 m. Efter en välbehövlig halvtimme på denna härliga plats, där åsynen av betande vildhästar berikar vilan så lockar åter toppen som nu bara ligger 150 meter över vår nuvarande position i ett landskap som nära toppen alltmer liknar ett månlandskap. Vi kommer omsider upp och be-

vindstilla, öar och hav nedanför oss och njutningen av att stå överst på hela halvön och se var vi varit den senaste veckan. Femtio minuter stannar vi häruppe sedan går vi ned i osamlad trupp längs tre olika rutter. Rejält trötta efter denna slutliga insats blir sista kvällen med hela gruppen lugnare och mer kontemplatorisk än någon tidigare sittning. Inalles 90 km har vi vandrat, mer än 2 500 höjdmeter och fem olika boenden, tusen olika samtalsämnen och åtta aktiva människor. Allt i det sköna, varma och inbjudande kroatiska landskapet. Vad mer kan man önska sig av en semestervecka i maj 2012!

Övre bild: utsikt västerut, Korcula till vänster
Mittenbild: från toppen mot Duba, Hvar. fastlandet
Undre bild: på toppen med hela halvön i bakgrunden

Halvön ligger i södra Dalmatien, nära Dubrovnik, och sträcker sig i öst-västlig riktning c:a 6 mil nästan parallellt med fastlandet. I början av maj 2011 gjorde Parvata en fem dagars vandring på halvön, både längs med kusten och i inlandet. Vandringen avslutades med en bestigning av halvöns högsta berg Sv. Ilija (960 m). På vägen upp har man en fin utsikt mot den gamla staden Korcula, på ön med samma namn (bilden till höger).



Bilden nedan: utsikten från Sveti Nikola, nära Trpanj, mot fastlandet och ön Hvar tar andan ur en.

Nyårstur i Vålådalen

Över nyåret 2009/10 gjorde tolv deltagare en stugtur i Vålådalsfjällen. Tre STF-stugor i Vålådalen håller öppet över nyår: Lunndörren, Vålåstugan och Stensdalen. Turen mellan stugorna gjordes i strålande vinterväder, under fyra dagar.

Bilden: På leden mellan Vålå- och Stendalsstugorna (foto Magnus Sälgö).

Från hav till hav - vandring tvärs över Italienska halvön, 15-26 juni 2009.

Sammanlagt 12 deltagare kommer att tillryggalägga hela eller delar av den c:a 18 mil långa sträckan. Vandringen går genom två nationalparker, med berg på över 2500 m, men också genom dalar, små städer och byar. Övernattningar på hotell, värdshus och i bergshyttor.

Stopp

1. Fórmia
2. Castelnuovo Parano
3. Cassino (ändrad rutt)
4. San Donato Val di Comino
5. Opi
6. Barrea
7. Roccaraso
8. Palena
9. Pennapiedimonte
10. Bocca Di Valle (Guardiagrele)
11. Crecchio
12. Ortona

Härunder kan du se på kartan hur vandringen fortskrider.

Sörmlandsleden, 24-26 april 2009

I år gick sörmlandsvandringen på en ny sträckning, Laxne-Mölnbo, i Gnesta-trakten. Det är ett ganska vilt område, med lite bebyggelse, mycket skog och många sjöar, och mycket naturskönt på flera ställen. Några av deltagarna åkte ut och tältade redan på fredagkvällen, övriga startade på lördag morgon. Tillsammans tillryggalades drygt 2 mil fram till Mölnbo vid middagstid på söndag. Ett tjugotal personer deltog. Vädret var strålande. För en turbeskrivning, klicka på TURER.

Bilden: Morgon vid tältplatsen vid Stora Horssjön.

Vértex Vinter 2009, Åre, 03-05 april

I år ställde Parvata upp igen i Vértex-evenemanget i Åre, som vanligt i motionsklassen i skidalpinism för tvåmannalag. I år var vädret ostadigt och banan ändrades under lördagsmorgonen för att undvika dimman på Åreskutans topp. När tävlingen till slut började sken dock solen och det blev en fantastisk dag! Som vanligt avslutades det hela med bankett och prisutdelning till alla deltagare på Hotell Åre Torg.

På bilden de två Parvata-lagen strax efter målgången utanför hotellet.